Avkastning mäts bäst med CAGR, den genomsnittliga årliga tillväxten som tar hänsyn till ränta på ränta. Risk mäts oftast med volatilitet, hur mycket värdet svänger, och med max drawdown, det största fallet från en topp. Sharpekvoten väger ihop de två: hur mycket avkastning du fick per enhet risk. Den viktigaste insikten är att svängningar kostar pengar i sig själva. Går en placering upp 50 procent och sedan ner 50 procent har du förlorat 25 procent, inte gått jämnt ut.
CAGR: den genomsnittliga årliga avkastningen
CAGR (compound annual growth rate) är den årliga avkastning som, med ränta på ränta, tar dig från startvärdet till slutvärdet.
CAGR = (slutvärde / startvärde)^(1 / antal år) − 1
Räkneexempel: 100 000 kronor har växt till 180 000 kronor på 7 år. CAGR = (180 000 / 100 000)^(1/7) − 1 = 1,8^(1/7) − 1 = 8,76 procent per år. Kontroll: 100 000 × 1,0876^7 ≈ 180 000.
CAGR säger inget om vägen dit. Värdet kan ha gått rakt upp eller fallit med hälften på vägen. Därför behövs riskmåtten nedan. Räkna själv i CAGR-kalkylatorn.
Aritmetiskt och geometriskt medelvärde
Det finns två sätt att räkna ett genomsnitt av årliga avkastningar, och de ger olika svar:
- Aritmetiskt medelvärde: lägg ihop avkastningarna och dela med antalet år.
- Geometriskt medelvärde: samma sak som CAGR, alltså den avkastning du faktiskt fick per år.
Räkneexempel: En placering på 100 kronor går upp 50 procent till 150 kronor och sedan ner 50 procent till 75 kronor. Det aritmetiska medelvärdet är (50 − 50) / 2 = 0 procent. Men du har 75 kronor, alltså −25 procent. Det geometriska medelvärdet är (75 / 100)^(1/2) − 1 = −13,4 procent per år.
Det geometriska medelvärdet är alltid lika med eller lägre än det aritmetiska, och skillnaden växer med svängningarna. Det är därför en fond som visar "i snitt 8 procent per år" kan ha gett dig mindre. Kontrollera vilket snitt som avses.
Volatilitet: hur mycket värdet svänger
Volatilitet är standardavvikelsen för avkastningen, ett mått på hur mycket avkastningen brukar avvika från sitt genomsnitt. Hög volatilitet betyder stora svängningar åt båda hållen.
Räkneexempel: En fond har gett +20, −10, +15, −5 och +10 procent fem år i rad.
| Mått | Uträkning | Resultat |
|---|---|---|
| Aritmetiskt medelvärde | (20 − 10 + 15 − 5 + 10) / 5 | 6,0 % |
| Slutvärde av 100 kr | 100 × 1,20 × 0,90 × 1,15 × 0,95 × 1,10 | 129,79 kr |
| CAGR (geometriskt) | 1,2979^(1/5) − 1 | 5,35 % |
| Volatilitet (stickprov) | Standardavvikelsen för de fem åren | 12,9 % |
Volatiliteten räknas så här: dra medelvärdet 6 från varje år (14, −16, 9, −11 och 4), kvadrera (196, 256, 81, 121 och 16), summera (670), dela med antalet år minus ett (670 / 4 = 167,5) och dra roten ur: 12,9 procent. I ett kalkylark gör funktionen STDAV.S samma sak.
Om avkastningen vore normalfördelad skulle ungefär två år av tre hamna inom en standardavvikelse från snittet, i exemplet mellan −6,9 och +18,9 procent. Verklig avkastning har oftare extrema utfall än normalfördelningen, så volatiliteten underskattar risken för stora krascher.
Volatilitet räknas ofta på månadsavkastning och räknas om till årsvolatilitet genom att gånga med roten ur 12. En månadsvolatilitet på 4 procent motsvarar ungefär 4 × √12 = 13,9 procent per år. Omräkningen förutsätter att månaderna är oberoende av varandra.
Volatility drag: svängningar sänker avkastningen
Skillnaden mellan det aritmetiska och det geometriska medelvärdet kallas volatility drag. En vanlig tumregel är:
geometriskt medelvärde ≈ aritmetiskt medelvärde − volatilitet² / 2
Räkneexempel: En placering med 8 procent i aritmetiskt snitt och 20 procents volatilitet ger ungefär 8 − 0,20² / 2 = 8 − 2 = 6 procent per år i verklig tillväxt. Samma snitt med 10 procents volatilitet ger ungefär 8 − 0,5 = 7,5 procent.
Tumregeln är en approximation och fungerar bäst över många år. I femårsexemplet ovan ger den 6,0 − 0,84 = 5,2 procent, mot de faktiska 5,35 procent. Slutsatsen gäller ändå: två placeringar med samma genomsnitt ger olika mycket pengar, och den som svänger minst växer mest.
Varför en förlust på 50 procent kräver 100 procent
Ett fall och en lika stor uppgång tar inte ut varandra, eftersom uppgången räknas från en lägre nivå. Den uppgång som krävs för att komma tillbaka är förlust / (1 − förlust).
| Fall | Uppgång som krävs för att komma tillbaka |
|---|---|
| −10 % | +11,1 % |
| −20 % | +25,0 % |
| −30 % | +42,9 % |
| −40 % | +66,7 % |
| −50 % | +100,0 % |
| −60 % | +150,0 % |
| −70 % | +233,3 % |
| −80 % | +400,0 % |
| −90 % | +900,0 % |
Små fall är lätta att ta igen. Stora fall är det inte: en aktie som har fallit 90 procent måste tiodubblas för att du ska få tillbaka pengarna. Det är ett starkt skäl att sprida risken, till exempel med en bred indexfond, i stället för att lägga mycket i ett enda bolag.
Max drawdown: det största fallet från en topp
Max drawdown är det största procentuella fallet från en tidigare högsta nivå till en senare lägsta nivå, innan en ny topp nås. Det svarar på frågan "hur ont kunde det göra?".
Räkneexempel: En portfölj har vid årsskiftena varit värd 100, 120, 135, 110, 95, 105 och 140 tusen kronor. Toppen före fallet var 135 och botten 95. Max drawdown = 95 / 135 − 1 = −29,6 procent. Enligt tabellen ovan krävdes 42 procent uppgång från botten för att komma tillbaka till 135.
Max drawdown beror mycket på hur ofta värdet mäts. Med dagliga värden blir fallet oftast större än med årsvärden, eftersom botten mitt i ett år inte syns i årssiffrorna. Jämför därför bara drawdown som är mätt på samma sätt och under samma period.
Sharpekvoten: avkastning per enhet risk
Sharpekvoten infördes av ekonomen William F. Sharpe 1966. Den mäter hur mycket avkastning du fått utöver den riskfria räntan, per enhet volatilitet:
Sharpekvot = (avkastning − riskfri ränta) / volatilitet
Räkneexempel: Fonden ovan har 6,0 procent i genomsnittlig avkastning och 12,9 procents volatilitet. Med en antagen riskfri ränta på 2 procent blir Sharpekvoten (6,0 − 2,0) / 12,9 = 0,31.
En högre Sharpekvot betyder mer avkastning för samma risk. Den är mest användbar för att jämföra liknande placeringar under samma period. Var försiktig med den här:
- Volatiliteten straffar uppgångar lika mycket som fall. En placering som ibland stiger kraftigt får en lägre kvot, trots att få klagar på uppgångar.
- Stora, sällsynta förluster syns dåligt. En strategi som ger jämn avkastning i många år och sedan rasar kan ha en hög Sharpekvot fram till raset.
- Kort period ger slumpmässigt resultat. Tre bra år säger lite om framtiden.
Regeln om 72: hur lång tid det tar att dubbla pengarna
Dela 72 med den årliga avkastningen i procent, så får du ungefär antalet år det tar att dubbla pengarna. Regeln förklaras också i guiden om ränta på ränta.
| Avkastning per år | Regeln om 72 | Exakt |
|---|---|---|
| 4 % | 18,0 år | 17,7 år |
| 6 % | 12,0 år | 11,9 år |
| 8 % | 9,0 år | 9,0 år |
| 10 % | 7,2 år | 7,3 år |
| 12 % | 6,0 år | 6,1 år |
Regeln stämmer bäst runt 8 procent. Den exakta tiden är ln 2 / ln(1 + avkastningen). Regeln fungerar också åt andra hållet: med 2 procents inflation halveras pengarnas köpkraft på ungefär 72 / 2 = 36 år.
Riskklassen i faktabladet: skalan 1–7
Fonder och andra paketerade investeringsprodukter (Priip-produkter) ska ha ett faktablad som säljaren ger dig innan du köper. Där visas risken på en skala från 1 till 7, en sammanfattande riskindikator där 1 är lägst och 7 högst risk.
Riskklassen bygger enligt EU:s regler på två delar. Den ena är marknadsrisken, som mäts med en så kallad VaR-ekvivalent volatilitet: ett volatilitetsmått som räknas fram ur hur mycket produkten kan förlora i ett dåligt scenario över den rekommenderade innehavstiden. Den andra är kreditrisken, alltså risken att utgivaren inte kan betala. Marknadsrisken placeras i klasser så här:
| Marknadsriskklass | VaR-ekvivalent volatilitet |
|---|---|
| 1 | under 0,5 % |
| 2 | 0,5–5 % |
| 3 | 5–12 % |
| 4 | 12–20 % |
| 5 | 20–30 % |
| 6 | 30–80 % |
| 7 | 80 % eller mer |
Har produkten låg kreditrisk blir riskklassen samma som marknadsriskklassen. Högre kreditrisk drar upp klassen, och produktutvecklaren får själv höja den om den beräknade siffran inte speglar riskerna. Riskklassen är ett bra första filter, men den bygger på historiska svängningar och säger inget om avgifter. Ett lågt tal betyder inte att du inte kan förlora pengar.
Vilket mått ska du titta på?
Inget av måtten räcker ensamt. CAGR visar vad du fick. Volatilitet och max drawdown visar vad du fick stå ut med på vägen. Sharpekvoten jämför dem. Alla bygger på historiken, och historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Den som vill räkna på vad ett enskilt bolag kan vara värt kan läsa om DCF-analys.
Källor
- William F. Sharpe: The Sharpe Ratio, Journal of Portfolio Management, hösten 1994. Måttet infördes i "Mutual Fund Performance", Journal of Business, januari 1966, som överavkastning per enhet standardavvikelse, och omräkning till årsvärden förutsätter oberoende perioder, hämtad 21 november 2026.
- EU-kommissionen, Your Europe: Investeringsprodukter, faktabladet visar risk- och avkastningsprofil på nivå 1 till 7 och ska ges före köpet, hämtad 20 november 2026.
- EUR-Lex: Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/653, konsoliderad version, bilaga II del 1 (marknadsriskklasser 1–7 efter VaR-ekvivalent volatilitet) och del 3 punkt 52 och 52a (sammanvägning med kreditrisk och möjligheten att höja klassen), hämtad 21 november 2026.
Innehållet är allmän information och inte personlig rådgivning. Kontrollera alltid hos myndigheten eller din bank innan du fattar beslut.